Ingen Matheus

Jag, Taine, och Kent (ena värdpappan, vi är två värdfamiljer i Bollnäs) kom till Arlanda och var fett peppade och tyckte att det var jättespännande. Vi väntade i flera timmar i tron på att han hade problem med sitt baggage, det var nämligen fler som väntade på passagerare och berättade för oss att många haft problem med det. Tillslut var det vara vi + en annan snubbe som stog kvar och väntade. Vi försökte få info om vad som pågick och ringde runt  och blablabla. Tillslut visade det sig att han inte var på planet, varför är vi inte riktigt säkra, med typ nånting med att hans plan till amsterdam blivit försenat och att det åskat mycket i Amsterdam så hur mycket folk som helst var strandade på flygplatsen där.
Hur som helst, han kom imorse istället! Jag kunde inte följa med och hämta honom, så får träffa honom ikväll efter jobbet istället.

Det första

Om några timmar ska vi iväg och hämta Matheus, och jag tycker det ska bli jättespännande! Känner mig lite nostalgisk, tänker tillbaka på allt dedär första.

Jag kan knappt fatta att det nästan var ett år sen jag åkte iväg. En år sen jag satte foten i Korea för första gången. Jag var så himla nervös/upprymd/förvirrad när jag sa hejdå till mamma och pappa, allt kändes så himla knäppt. Jag skulle iväg till Sydkorea. Jag kommer ihåg när jag och Signe mellanlandade i Paris, hur vi gick till vår gate och försökte tjuvlyssna om det var någon som pratade koreanska. På det långa flyget kunde jag inte sova, var spänd i hela kroppen och tankarna flög runt i huvudet. När vi landade var jag så himla nervös, benen kändes som spaghetti och allt kändes overkligt. Jag var supernervös inför att träffa min värdfamilj, inför språket, inför att komma hem till en främling, inför allt. Vi kom ut i ankomsthallen, och det första jag såg var en skylt med mitt namn. Där stog dom! Min familj! Första mötet blev lite tafatt då min koreanska knappt existerade och deras engelska var väl ännu mindre, men jag var glad ändå. Jag och Signe sa hej då och sågs sedan inte på flera månader. När jag lämnat Signe och gått iväg med min värdpappa kände jag mig så himla ensam. Lilla jag, helt ensam med en då okänd man jag knappt kunde kommunicera med, i ett land jag aldrig varit i med ett språk jag inte kunde, och där skulle jag bo i ett år. Men allt kändes så himla spännande! Vi började vår färd hem och jag satt med ansiktet klistrat mot rutan, jag ville se allt! Vi stannade för att äta och jag fick lite panik, hela menyn var på koreanska och maten som fanns på bilderna hade jag aldrig sett förut. Medans min värdpappa + mannen och kvinnan (som senare visade sig vara min andra värdfamilj) vant valde vad dom ville ha stog jag där och velade mellan nudlarna med nånting rött och det friterade nånting med nånting på. Det slutade med att jag valde det friterade, hur fel kunde det bli liksom? Det visade sig vara friterad fisk med majonnäs på, helt ok gott.

Sedan fortsatte vägen hem och det blev ju inte riktigt helt som planerat, jag grät nog 80% av den dagen haha. Det blev en blandning av extrem värme, förvirring, ensamhet, längtan, illamående, och chock över att inget var som jag trodde som orsakade tsunamin från mina ögon. Jag ringde upp mamma och grät och snorade och beskrev det hela som en mardröm jag inte kunde vakna upp från, tror att mamma var hyfsat orolig efter det :) Men efter den dagen gick det ju betydligt bättre!

 

Nu när jag tänker tillbaka på det känns det som om det aldrig hänt, allt var bara en väldigt lång dröm.

 

Jag ska se till att Matheus får en mycket bättre första dag än mig!  Fast hans första dag kommer ju mest bestå av resande, han landar ca 16.30, och sen har han en 3 timmars bilresa hem till lilla Bollnäs att se fram emot :)

 
 
Saknar mitt älskade Korea som bara den <3 한국에 가고싶어 ㅠㅠㅠㅠ 친구들 진짜 보고싶어!!! 한식도 보고싶어.. ㅋㅋㅋㅋ

Grillnatta

Tjohej!
Igår vaknade jag vid 10, gjorde typ ingenting fram tills 14, jobbade till kl 19. Det var supervarmt dom första timmarna på jobbet, så jag hade helst gått hem och duschat och bytt kläder, men igår var det ju Grillnatta här i Bollnäs så jag gick dit istället och mötte upp lite kompisar + Taine. Vi käkade på Roy's, mötte upp mer folk, åkte en karusell, gick runt, provade glasögon, gick runt i olika affärer, åt glass, fikade i en dubbeldäckare från London. Trevligt trevligt! Vid 22.30 cyklade jag och Taine hem.
Före jobbet, vem vet hur förjävlig jag såg ut senare? Haha nämen förhoppningsvis såg jag inte alltför risig ut.
Utsikt från cafébussen~~
Karl och Frida (inte våra burkar på bordet mamma :) )
Jag och Taine delade på en äppelpaj. En sån vill jag baka nån dag, hembakat är ju bäst!
Bussen~